lördag 11 maj 2013

uppbrott

För några veckor sedan pratade Alex och Sigge om uppbrott. Om den intressanta lusten som infinner sig då och då (speciellt efter ett eller två glas innanför västen) att bryta upp från sin livssituation och starta ett nytt liv någon annan stans.

Mig händer det med jämna mellanrum. Glas innanför västen eller inte. På pendeltåget, i soffan, på promenader. Lockande är tanken att bara lämna allt (utom fästmannen, honom vill jag helst ta med mig) och börja ett nytt liv någon helt annan stans i världen. Vart och hur varierar dock. Dessa är de olika alternativen:

1 Flytta till spansk masia och leva någon slags lantligt spanskt liv och ha grisar och odla äpplen och potatis.

2 Engelska landsbygden, i hopp om att få uppleva "Morden i Midsomer" i verkligheten eller kanske ännu hellre The Vicar of Dibley i verkligheten. Gillar tanken på lugnet och regnet och att dricka te med någon äldre granne.

3 Flytta till amerikanska södern, som i typ Borta med vinden eller så. Bo i någon mysig håla och transformera mig själv till en Southern Belle och dricka sweet tea och säga "y'all".

4 Omskola mig till jurist, flytta till Östermalm och bli en karriärskvinna med portfölj.

5 Lära mig blanda drinkar och öppna en strandbar på någon karibisk ö.

Alternativen är ju något orealistiska, vissa av dem i alla fall. Det här med att få en bar att gå runt i Dominikanska Republiken...mja.

Jag kommer nog inte göra något av dessa. Och det är helt okej för jag gillar livet jag lever, även om jag kan tänka mig några uppgraderingar, men vem kan inte det? Men jag skräms av det självklara faktum att vi bara lever en gång, så vitt vi vet, och att det innebär att det är omöjligt för mig att prova de olika liv jag skulle vilja leva. Man kör på i sin bana, och skulle man ta av på alla avfarter som verkar lockande så skulle man ju inte komma någonstans. Så man stannar upp ibland och frågar sig om man gjort rätt val, av studier, jobb, bostadsort, familjebildning eller vad det kan vara. Och svaren finns inte där.


0_1195658615_large

E0426df21e8dbeaa7fd9c47b1af0bccf_large

Scarlett-o-hara-gone-with-the-wind-9845675-800-600_large

Courtyard2_large

söndag 24 februari 2013

Om kvinnor som är för mycket

Petra Mede ska leda eurovision och det råder det väl delade meningar om, såklart.
Hon är en kvinna man lite älskar eller hatar tror jag. För många i alla fall. Det har uppmärksammats samt problematiserats redan att hon fått frågor från journalister hur hon ska klara det när hon precis fått barn. Ingen man skulle få den frågan. Men det är inte det jag vill skriva om. Jag vill skriva om kvinnor som hon. Kvinnor som folk ogillar för att de är "för mycket". Det är nämligen en vanlig kommentar om henne. "Nä, åh jag gillar inte henne..hon är...för mycket bara".

Kvinnor och män bedöms efter olika kriterier. En man som är tjock eller ful kommer enkelt undan genom att vara charmig eller ha talang. En likadan kvinna måste ha dubbelt så mycket talang för att komma undan med att vara tjock, och då måste det ändå alltid kommenteras att hon är tjock. Att hon är cool som vågar ta plats TROTS att hon inte är så snygg. Hon blir direkt en förebild och måste uttala sig om att hon är stolt över sina kurvor. En tjock man behöver aldrig uttala sig om sin mage, huruvida han är stolt över den eller skäms. Magen är irrelevant. En kvinnlig skådespelerska som inte är vacker måste vara jättebra. Men Adam Sandler kan vara både ful och dålig och ändå då roller. Samma gäller ålder. Hur många kvinnliga skådespelerskor över 50 får huvudroller? Hur många män?

Måste man gilla Petra Mede då? Hatar man kvinnor om man ogillar henne? Näe, det beror på anledningen till att man ogillar henne.
Ogillar du Petra Mede för att hon är för mycket borde du också ogilla Jonas Gardell (är mycket, av allt) och Magnus Betnér (samma humor som Mede typ fast ännu "drygare").
Tycker du Caroline af Ugglas är dryg när hon gnäller "snälla snälla" borde du också ogilla Håkan Hellström när han kraxar falskt att Lena ska komma igen.
Skrattar du åt Rebecca Blacks låt Friday så borde du inte gilla Justin Beiber som tjatar om baby oh, baby no.
Och tycker du att Adele är cool som tar plats och visar sig TROTS att hon inte är så snygg så tycker jag att du ska börja säga samma sak om Plura. Nu är ju Adele de facto snyggare än Plura, men ni fattar vad jag menar. Ingen kommenterar Pluras utseende över huvud taget, men Adele är antingen cool eller snygg TROTS sina kurvor eller så är hon ful och borde skämmas / banta.

Sen kanske inte alla håller med mig om att just Håkan Hellström och Caroline af Ugglas kan jämföras. Och kanske inte. Jag är inte så insatt i någon av deras musik. Men jag tror ni förstår vad jag menar, och det finns många, många exempel.

fredag 1 februari 2013

Feministen som blev bjuden på middag

Ett inte helt ovanligt argument i genusdebatter är ju det här med att ifrågasätta varför inte män och kvinnor kan få vara olika, varför vi alla måste vara likadana. Många värnar olikheterna mellan könen och menar att biologiska skillnader är avgörande för vårt beteende. Det är väl helt rimligt att det ligger lite sanning i det. Men att det skulle vara avgörande så till den grad att man kan utesluta samhällets påverkan faller ju på sin egen rimlighet då manligt och kvinnligt kan ha olika attribut i olika kulturer över tid.

Sen är det ju det här med att man vill ha skillnader. De skillnader man åsyftar då är ju sällan att man tycker kvinnans plats är i hemmet och mannens i skogen med ett jaktgevär i högsta hugg, hemsläpandes en älg med händerna. De skillnader man värnar om är ju snarare i vardagen och, framför allt, i romantiken. Romantiken är utrotningshotad, menar man, när mannen inte längre bjuder ut kvinnan, tar första steget drar ut stolen, håller upp dörren och så vidare. Romantiken är död när kvinnan inte längre fnissar förtjust, omväxlande fixerar ögonkontakt, omväxlande viker undan och tittar under lugg. Jag förstår argumentet eftersom jag uppskattar romantik. Jag älskar diamanter, champagne, rosor och levande ljus. Och jag har ingenting emot att bli bjuden på middag (eftersom jag gärna själv bjuder en annan gång).

Problemet är ju såklart inte att en man bjuder på middag. Problemet är inte heller att en flicka leker med dockor. Problemet uppstår ju snarare i förlängningen av detta. För nästan alla är ju överens om att lika lön för lika arbete är en självklarhet. Vi är överens om att en kvinna ska kunna vara full och halvnaken utan att bli våldtagen. Vi är överens om att hustrumisshandel är ett reellt problem och vi är överens om att pappor ska vara hemma med sina barn och ta ansvar för huset på samma sätt som kvinnan.

När en man drar ut stolen för en kvinna, öppnar en dörr, tar initiativ, uppvaktar osv är det fint. Men vi får inte glömma vad det bottnar sig i. Att kvinnan på något sätt är fragil. Att hon behöver tas om hand och bli uppvaktad för att hon inte har makten att göra det själv. Detta leder ju till att hon behöver bli beskyddad, men också uppfostrad och tillrättavisad. Lite som ett barn. När mannen beskyddar henne har han också makt över henne och gör henne beroende av honom. Genom små  vardagliga handlingar upprätthålls på det sättet en maktobalans. Vi kan inte både förvänta oss att bli uppvaktade och att ha vår frihet. (alltså, klart vi ska bli uppvaktade, men inte på det sättet att det alltid är mannen som ska ta initiativet, eller notan). Vi kan inte både vara prinsessor och jämlikar. Detta gäller ju självklart tvärt om också. Män som grupp (lägg märke till att jag inte går till individnivå här) kan inte både förvänta sig att kvinnan ska betala för middagen samtidigt som han fortsätter tjäna mer. Män kan inte förvänta sig ett städat hus och samtidigt förvänta sig beröm för att de kan hantera en dammsugare.

Själv tjänar jag mer än min killa nu. Så för mig är det självklart att jag bjuder på middag. När han har pengar bjuder han. I framtiden kommer han troligen ha mer än mig och då får han köpa blommorna. Jag tycker att det är lika romantiskt att jag överraskar honom som tvärt om. De som har pengarna har makten. Och det är upp till dem att släppa in lika mycket som det är upp till de i underläge att ta för sig. Därför ser jag inget problem i att en man bjuder på middag, om mannen har mer pengar. Men jag ser i ett problem i att människor inte ser kopplingen mellan middagar, pengar, makt och i förlängningen; våld och kontroll.

För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras.





tisdag 1 januari 2013

say bye bye....

Nu ryker de, alla personer på min facebookvänlista som yttrar antifeministiska eller rasistiska kommentarer.
Inte för att jag inte klarar att folk har andra åsikter, och inte för att jag ska se bra ut. Utan för att jag helt enkelt inte orkar få hjärtklappning varje gång jag går in på fb.

Jag orkar inte delningar av bilder eller liknande från sidor som "rör inte mina svenska traditioner/sill/julskinka/kalleanka/land/flagga/svenska flickvän/nationalsång etc". (Ingen är ute efter dina traditioner!) Jag orkar bara inte ställas inför valet att argumentera emot, eller gå vidare. Jag har ingen skyldighet att lyssna, faktiskt. Det är inget hot mot demokratin att jag inte orkar diskutera med nåt pucko som tror att det finns feministiska / muslimska sammansvärjningar som är ute efter deras jävla julskinka. Jag pallar inte folk som inte fattar skillnad på negerboll och vitlök, eller värre, de som egentligen vet skillnad men de är så jäkla övertygade om att de har en mänsklig rättighet att använda kränkande ord för att de alltid har gjort det. ("Neger betyder bara svart" Ja, eller hur! Och fitta betyder våt ängsmark och tjej betyder prostituerad, hur ska vi göra där då?) Eller de som gärna äter både kebab, köttbullar och svänger sig med anglisismer, men blir så förbannad över en slöja. De som tror att  deras Sverige är hotat, när det enda som är hotat är deras överläge i samhället.

Och främst av allt, jag orkar inte med dem som påstår att man "inte får kritisera islam / invandring" eller att "ingen vill ta debatten".
Jag kommer aldrig nånsin ta en debatt med någon som definierar problemet på ett rasistiskt / antifeministiskt vis. Jag kommer aldrig att debattera "problemet med invandringen" för jag ser inget problem med den. Jag kommer inte att diskutera "problemet med segregationen" för jag ser inte samma problem som de gör. Jag ser inte ett problem i invandrartäta områden. Jag ser problem i stora klasskillnader vilket är ett bostadsproblem och klassproblem, inte invandrings/segregationsproblem. Klagar nån på chinatown? Och jag är så trött på att folk tror att man "bara vill vara PK". Det är för fasen BRA att vara PK! Ah, där jag jag in i diskussionen ändå. Ni ser vad svårt det är. Jag diskuterar egentligen gärna, men INTE på fejjan. Då gör jag det hellre här (man kan kommentera om man måste) eller i verkligheten. Och jag orkar inte ställas inför valet varenda jäkla dag.Min facebook har jag för mitt nöjes skulle. För att kunna ha koll på och vara i kontakt med mina vänner och bekanta, eller för att gilla och skratta åt sidor jag tycker är roliga.

Så, bye-bye smygrassar. Je ne ork pas!

måndag 3 december 2012

the owls are not what they seem

Jag har verkligen inte bloggat på länge. Det är av två skäl. Det första är att jag lever ett ganska händelselöst liv och inte riktigt har energin att beskriva mina middagar, luncher, besök på HM eller stunder med katt i ansiktet. Det är liksom samma sak varje dag typ.

När jag kommer hem på eftermiddagarna är det tomt i min hjärna. En tomhet jag inte upplevt förr men som är ganska behaglig och ytterst välbehövlig med tanke på vad man pysslar med hela dagarna och stressituationen. Idag hade vi mindfullnessövningar på jobbet och när man skulle slappna av i kroppen blev jag så yr att jag höll på att svimma och fick avbryta. Vad säger det om en liksom? Natten till idag kunde jag inte somna heller så sov typ fyra timmar högst.

Annars sitter jag och kollar på Twin Peaks här på kvällarna. Jag har nyss julpyntat och funderar över att fylla hela rummet med hyacinter så att det kan få dofta ordentligt. Jag sitter också och glor på bilder på bilder på nagellack, juveler, mysiga engelska stugor, katter och balettskor.

Vi avslutar med inspirationsbilder eftersom jag.....vill det.

558951_470164203034477_541930312_n_large
Es922cu-4_large
69136_439067372810563_780702907_n_large
Tumblr_luscfsxayd1r65uwlo1_500_large
Tumblr_meh0c8iu8j1r1kcg2o1_500_large

tisdag 23 oktober 2012

Sagan om ringarna

Här har vi historien om våra (fast bara mina) ringar. När andra förlovat sig har de gått och köpt fina ringar som de sedan har resten av livet. Fint. Men vi kör inte så...Här är...Sagan om ringarna.

Första ringen: Finns ej mer. Ringen på bilden är A:s. Min är i medelhavet. Ja, den var lite stor och ja, rookie mistake.





Andra ringen: Är för det första en felbeställning. De skulle skicka en något mindre hiphop-bling-ring och något mer diskret men fortfarande glittrande. Men nej. Dessutom visar det sig att min hud inte älskar närkontakt med stål 24 timmar om dygnet.





Den tredje ringen: Så jag kör titan. Vid det här laget har jag lagt ut så mkt pengar på ringar att jag lika gärna kunnat köpa den dyra jag ville ha direkt men tänkte vänta med till andra utgifter typ körkort är betalat.



Ja. Det var det hela. Vill jag go crazy kan jag ju ha alla samtidigt...







Jaja det här är i alla fall så att säga "drömmen" som jag vill ha så fort jag känner att jag kan hantera en ring för 15000 utan att tappa den i medelhavet...

onsdag 3 oktober 2012

sweet dreams are made of....Mark Levengood?

Drömde att jag hade en affär med Mark Levengood. Eller affär är väl inte rätt ord utan  vi utbytte förkylningstips och jag fick låna han mega-sizeade nässpray.
Det finns mer spännande drömmar.

Känner jättemånga som hatar när folk ska berätta om sina drömmar. Alla lite roliga och cool människor, typ Filip o Fredrik och Martina Haag och såna som säger saker som man ska tycka är sant. De säger alltid "gu' va jag hatar när folk berättar om sina drömmar, finns det nåt tråkigare". Lite taskigt tycker jag, och jag tycker dessutom att drömmar är rätt kul.

Annars dagdrömmer jag mest. För tillfället om små engelska stugor. Är galet sugen på en liten week-end i en english cottage!

Auucizccaaeu9i6_large
1015642_large
Tumblr_kzff76caef1qzdiqvo1_500_large