om biologi

Känner ni också igen er i det här med att biologin plötsligt slår er i huvudet med ett hormonindränkt baseballträ?

Jag har en sådan dag idag, när jag gråter så fort jag ser en bebis. Jag vill inte ha barn nu för jag skulle aldrig orka ta hand om ett. Skulle kolla sats olika träningsprogram och så hade de ett för nyblivna mammor och gravida, när man tränar med sin bebis. Och när jag tittade på dem så var det som om min livmoder blev tre grader varmare och helt utan förvarning tårades mina ögon (och jag har inte ägglossning). Jag är 24 år. Den biologiskt optimala åldern för att få barn är någonstans mellan 20 och 25 har jag läst.

Ibland slåss mina hormoner mot mina värderingar. Jag antar att det är det Freud skulle kalla för att Det:et möter Överjaget. Detta händer främst vid PMS och ägglossning men ibland är det som att hormonbjörken blommar och dess pollen frodas. Det som gör mig till människa är väl just det, förmågan att balansera de två drivkrafterna. Ibland förstärker samhället mina biologiska drifter, genom filmer, böcker eller sagor. Ibland förstärker samma företeelser mitt överjag. Ofta står jag mitt emellan, förvirrad, medan biologin å ena sidan säger till mig att slå och hjärnan säger nej. Men minst lika ofta säger biologin två skilda saker. Å ena sidan säger den till mig: föröka dig, förälska dig och ät en massa mat! Å andra sidan säger den till mig att koppla på min modersinstinkt och inte alls föröka mig i första hand utan ge omsorg, omsorg, omsorg och äta sallad ta hand om min kropp ”som är mitt tempel”.

Mitt i allt detta ska jag då försöka strukturera mig. Det är sannerligen inte lätt att vara människa!

Biologin kan användas som förevändning för förtryck, våld, bestraffning av dem som inte passar våra normer osv. Det är givetvis fel ty även om det finns en biologisk drift bakom förhållanden, attraktion, våld mm så finns det också en biologi som ger oss ett samvete, en förmåga till reflektion och planering och en välvilja. Vi har valt att bilda ett samhälle där våld och förtryck inte är okej. Vi har enats om att ett samhälle bör bygga på respekt och jämställdhet. Om vi tar biologi-argumentet för uppfostring av pojkar och flickor till exempel så tycker jag att det faller på sin egen rimlighet, dels eftersom färger, vapen eller helikoptrar inte ligger i gener (som jag skrivit förr, rosa var en manlig färg på 1700-talet, och pojkar har knappast en helikoptermolekyl i sina DNA-spiraler), dels eftersom det finns matriarkala folkstammar (typ ”naturfolk” som inte påverkats av västkultur).  Tilläggas bör dessutom att det enligt vetenskaplig forskning (se Passer m.fl ) finns en mycket större variation inom gruppen än mellan dem.  Detta skriver jag för att jag inte vill behöva få mina feministiska ställningstaganden ifrågasatta. Biologi försvarar och förklarar inte mäns kraftiga överrepresentation i våldsbrottstatistiken eller kvinnors kraftiga överrepresentation som våldtäktsoffer, incestoffer eller deras generellt lägre löner både inom och mellan de olika yrkeskategorierna (se Stockholms läns statistik ”på tal om kvinnor och män”, eller BRÅ).