Läste ett inlägg av Anna-Maria om bakgrund och stolthet. Jag tyckte det kändes väldigt skönt att läsa det för själv kan jag ibland (pinsamt nog) känna mig lite, inte mindre värd men lite mindre lyckad, än tjejerna i märkeströjor i kashmir och höga stövlar.
Men jag är varken bättre eller sämre än dem. Man ska inte värdera ursprung, för man är inte en bättre människa för att man har haft förfäder med pengar. Man är inte heller en bättre människa för att man kommer från en fattig bakgrund. Även om det är häftigt och värt all beundran att ha arbetat sig upp av egen kraft, så finns det ingenting som gör exempelvis Blondinbella varken bättre eller sämre än Anna-Maria eller mig. Dessutom ska man vara lite försiktig med att avfärda priviligerade människors åstadkommanden som tur, bara för att de haft ett startkapital. Jag tror att det just priviligierade människor ofta har större krav på sig från familj och nätverk, att förvalta släktens arv, alltså arbeta hårt och tjäna en massa pengar att sätta sig på. Jag tror inte att det är tillåtet att misslyckas.
Ja. Vi är alla lika mycket värda, vilken häftig sak att komma fram till va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar