och nu då?

Nu sitter man här, med inlämnad uppsats. Opponeringen är inte förrän om en vecka. Vad gör man nu då?
Jag sitter och söker jobb och stressas över allting jag kunde gjort bättre, gjort mer. Men nu är det för sent för nu är jag den jag är och jag har gjort det jag gjort, varken mer eller mindre. Jag försöker skriva personliga brev och inser att jag har gått alldeles för länge på universitetet för att kunna skriva meningar av normallängd, som inte alla börjar med bisatser. Jag missbrukar ord som även, gedigen och dock men känner inte igen mig själv i beskrivningarna.

Det mest frustrerande med arbetsansökningar är att jag vet att jag skulle göra många av jobben skitbra. Alldeles säkert bättre än väldigt många andra, även om de har längre erfarenhet. Men det får jag ju inte chansen att visa om jag inte får komma dit och prova. Jag vet att jag är en bra socionom, och en bra medarbetare. Jag har lärt mig så mycket senaste året. Men här sitter jag i soffan med mysbyxor, medan andra jobbar, bara för att jag var sjuk i somras och inte kunde göra det där "extra" som alla andra gjorde.

Och så gör de fortfarande reklam för Kellogs Special K, trots att alla vid det här laget måste ha fattat att det är värsta sockerfällan.