att gå eller inte gå, det är frågan

Jag skulle vara duktig i år följa det där som kallas nyårslöfte och börja träna. Så i förrgår masade jag mig till gymmet och liksom gjorde det, bara gjorde det. Nu är det så att vad gäller träning så har jag alltid varit lite av en "allt eller inget-människa". Jag vet inte riktigt vad det kommer ifrån, men jag tror att det har att göra med min gamla balettbakgrund att man har alltid 90% kvar när man börjar bli trött, no pain no gain osv. Så jag lyckades ju med att förstöra mig själv helt (är ju inte en 16-årig baletthoppa längre utan nästan tant). Nu kan jag inte gå. Har troligen någon slags muskelinflammation i låren, för detta är mina vänner ingen vanlig träningsvärk. Med stöd av killen tog jag mig till apoteket (han fick bära mig på ryggen ner för trapporna). Flera gånger på vägen höll jag på att trilla omkull för benen bara vek sig, som när någon slår en i knävecken. Sjukt obehagligt. Alla stirrade på mig i kvarnen, och en vakt förföljde mig in på apoteket för han trodde väl att jag var på heroinavtändning.