Killen hela dan

Nu sitter jag i Engelska Parken (skrivet tidigare idag) och försöker göra någonting vettigt, men jag blir så himla störd på killen vid bordet några meter bort så jag måste bara få det ur mig.

Den här mannen är en så kallad "skön kille". Jag hatar sköna killar, och jag ska förklara varför.
Sköna killar har alltid en stadig, mörk röst som de ofta och gärna använder. Deras ordinära samtalsvolym ligger ovanför den normala, vilket beror på deras "sköna attityd", dvs att de "bjuder på sig själva" etc. De har alltid ett högljutt och, om man så vill, skönt, skratt. De har i princip alltid en skön stil också, gärna tjocka bågar, snedbena, tajta jeans och skor med höga skaft. Sköna killar tar alltid mycket plats, någonting som de har fått för sig att andra uppskattar då de tar på sig rollen att underhålla och gärna kommentera allt som sker. Med jämna mellanrum refererar de till serier som Entourage, How I met your mother eller Nile City.

Den sköna killen flirtar alltid med en massa tjejer, och antingen har han en flickvän som är som en lite tystare version av honom själv, fast självklart kvinnligt ljuv i sin öppenhet, eller så är han killen som "inte vill vara så seriös än" utan ser förhållanden som nånting som liksom smyger sig på av sig självt. Han har ofta en ganska romantisk bild av kärleken, och vill helst inte gå på dejter för det tycker han blir så stelt. Han vill hellre att man ska ses "spontant" (dvs på hans villkor) och göra någonting kul, som att palla äpplen eller nåt annat värdelöst.

Alternativt är den sköna killen han som drog till Thailand och började arbeta som snorkelinstruktör och undslipper ansvar.

Den sköna killen är helt enkelt jävligt oskön.