När vänner eller bekanta skaffar fula hundar så hamnar man i en lite jobbig sits. Jag tycker att det är så himla svårt att hantera för det känns liksom som att man borde säga någonting, alltså någonting snällt. Man måste liksom säga att den är söt och gulla med den även om den ser ut som en råtta. När folk får fula bebisar är en annan sak, det är mycket enklare. Dels för att man liksom inte kan hjälpa det, dels för att en bebis fyller många fler funktioner än att vara söt. Hundar däremot (servicehundar borträknat) fyller INTE så många fler funktioner än att vara söta. Och man väljer dem.
Och när de döper dem till fula namn! Det gäller både hundar och barn (värst när det är barn).
Om jag skaffar en hund någon gång ska den heta Fido liksom. Eller ett vanligt namn, typ Daniel, Bengt eller Johannes. Om det inte är en boxer, då ska den heta Buster. Eller Robert. Boxer-Robert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar