soctanten ryter till

Jag känner för paret som blev anklagade för att ha utnyttjat sina barn sexuellt. Så fruktansvärt att behöva ta emot sådana anklagelser. Filmen som användes för att bevisa barnpornografibrott var enligt tingsrätt och hovrätt inte alls pornografisk, precis som alla grannar, vänner höll med om.

"Ska det räcka med ett telefonsamtal för att man ska kunna ta barn från sina föräldrar?"
Nej, självklart inte, jag har mycket svårt att tro att det gjorde det också. Det räcker faktiskt inte alls. När ett sådant samtal inkommer gör man en förundersökning, sedan en utredning. Man kan göra ett omedelbart omhändertagande om det verkar riktigt illa. Tänk om dessa barn faktiskt hade blivit utsatta av sina föräldrar, sådant händer.

I dokumentären säger de även med förskräckelse i rösten att mamman fick upptäcka att andra kunde bestämma över hennes familj. "Åh ve å fasa" suckar svennebananerna i TV-soffan. "De tog hennes barn". Ja! Är inte det en himla tur att man kan göra det? Okej att det var fel i detta fall och det är fruktansvärt, men det faktum att man kan omhänderta barn är väl för fan en gudagåva egentligen.

Barnperspektivet lyser för övrigt med sin frånvaro i dokumentären. Det är stackars föräldrarna, de blev av med sina barn och så vidare.

Skärpning! //Soctanten