Idag har jag gått långt, fram och tillbaka, med tung väska, för att slutligen landa i engelska parken. Hur kan det vara så mycket folk här idag? Har de inga hem att vara i? Sitter nere i grottan, som inte är en grotta utan rum med datorer, soffor och bord, som alla inte vet finns eftersom det ligger i källaren, lite off.
Här i grottan finns ett litet rum som heter "andrum", där man kan gå in och andas ut, meditera eller be. I detta andrum finns en stol, nån liten tavla, en bönematta och kanske nåt mer. Muslimska studenter kliver in och ut genom den där dörren mest hela dagarna. Jag undrar hur fräscht det egentligen är att knäböja och lägga fejset mot en dammig gammal matta som typ tio andra personer trycker sitt fejs mot varje dag, fem gånger. Eller tar de med sin egen matta? Vad jobbigt att alltid kånka på en matta i väskan.
Förra veckan satt jag och Hanna här i grottan. Dörren till andrummet öppnades, och ut kom ett par. En kille och en tjej trillade ut ur rummet, och båda såg lite för fnissiga ut för att ha bett tillsammans därinne. Hmm... Vad pågick egentligen? Vill vi veta? Går dörren att låsa? Strax efter gick en muslimsk tjej in för att be. Det kändes lite konstigt att se henne gå in för att vända sig mot Mecka och be, när bara Allah själv vet vad som hänt där innan. Lycklig ovetande fick hon i alla fall vara. Och det var nog bäst så.
'
Hmm...Belbo anstränger sina små grå celler.
En lite kul sak är förresten att stavningsprogrammet ville skriva Allan, istället för Allah. Hihi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar